Photo: Oskar Syrén
Badhuset ett bra hus.
By: Oskar Syrén
18 maj 2022
Runt om i Sverige finns kommunala badhus. Även om det inte är ett lagkrav, kan badhus nästan verka som en av kommunernas kärnverksamheter. För Malmös del innebär det att det finns ett extra badhus i stan – tack vare att en del av tätorten Malmö ligger i Burlövs kommun. Den delen av stan heter Arlöv. I Arlöv finns en tågstation, och på gångavstånd från den, ett skinande nytt badhus. Jag åkte dit.
Arlöv
Det har aldrig direkt funnits mycket anledning att besöka Arlöv, och stadsdelen dras med ett dåligt rykte. Jag kan dock tycka att det lilla centrumet som vuxit fram kring en landsvägskorsning på Lundavägen har sin charm. Där återfinns kommunhus, ett trevligt modernt bibliotek, och en enorm imponerande sockerbruksbyggnad i tegel. På temat god tegelarkitektur fortsätter det med nygotisk kyrka och pampiga skolbyggnader från sekelskiftet, och så mycket exotiskt, Scientologernas Sverigehögkvarter i en postmodernistisk byggnad i vacker parkmiljö. Sedan mars i år finns också ett nytt badhus som ligger mitt i det som ska bli en ny levande stadsdel vid Burlövs station.
Vattnets magi
Jag gillar badhus eftersom simning är ett av de sätt jag överlever vintern i det här landet. Alla badhus är dock inte lika humörhöjande. Jag skulle till och med sträcka mig så långt som att säga att de flesta är väldigt… kommunala. Men så finns det badhus som känns som små folkliga tempel till vattnets magi.
Vänta er nu inget lyxigt spa eller flashigt äventyrsbad. Burlövsbadet tillhandahåller ett funktionalistiskt basutbud av två bassänger, bastu och café. Men det gör dessa basala badhussaker med stil och för en överkomlig slant. Låt mig ta er med på mitt besök så ska ni få se hur.
Ett nytt badhus
Ett lila Pågatåg kommer på Södra stambanan mellan Lund och Malmö. Det har precis passerat Yttre ringvägen och kör på en bråkdel av en minut genom ett övervuxet plantskoleområde. Så tittar det fram där träden upphör – eller, badhuset tittar fram om du sitter på tåget. Där ligger det, en ganska stor kloss av rött och svart tegel, där det fanns just inget annat än en klippt gräsmatta fram till nyligen. Det är en solig vårdag i mars 2022 och jag har bokat provsimning innan den officiella öppningen. Det har jag tipsats om att man kan genom Skånetrafikens rullande reklamskärmar ombord.
Genomdesignat
Redan utanför entrén skymtar man en kraftigt gul kärna inne i det uppglasade trapphuset. Jag träder in och möts av en palett av behagliga färger. Solgult, stengrått, bladgrönt. Trärent och poolblått. Golvkaklet bär en ton av lila som fulländar den somriga känslan inne på badhuset. I receptionen har man gått all-in på ett naturtema, med gröna stolar, stora krukväxter och bänkar av ljust trä med läderinslag. Receptionen ligger i husets mitt, som verksamhetens hjärta, med fönster ut mot båda bassängerna. Här ligger också bistron – visst! – Inget trött kommunalt café. Det är ljust och luftigt, rumshöjden är dubbel. Där uppe möter min blick ett konstverk som hänger från taket – ett stim av simmande små människor. Bra konst får en att dra på smilbanden.
En ljus korridor längs husets framsida leder till omklädningsrummen. Dörrarna har en solgul kulör som kontrasterar supersnyggt mot den mörkgrå väggen. Text och symboler på dörrarna är samma grå som väggen – och detta set av gula dörrar mot grått parat med pedagogiska och snygga piktogram går igen runt hela huset, även på utsidan. Det får huset att kännas genomdesignat och sammanhållet.
En känsla av generositet
Duscharna i omklädningsrummet är behagligt varma. Det är jag tacksam för som är väldigt frusen av mig. För den som är lagd åt andra hållet (och hänger med i trenderna) erbjuds dock även en särskild kalldusch! Den är uppmärkt med ett snyggt piktogram så klart.
Dörren ut från omklädningsrummet leder till den lilla bassängen. Bassängen är så grund att man bottnar längs hela dess längd. Därigenom är den mycket vänlig mot de som kanske inte är så trygga med sina simkunskaper eller har begränsad rörelseförmåga. Den är också ett behagligt sätt att börja badhusbesöket för mig, för vattnet är varmt och man har utsikt mot gröna trädridåer utanför. Mellan längderna hänger jag på bassängkanten och ut ser på träden, och på tågen som glider förbi ett hundratal meter bort. Rummet är kaklat på ett konstnärligt sätt med kakel i alla de färger som jag tidigare nämnt. Det känns fridfullt att vara där.
Så småningom vill jag ändå ut till stora bassängen och simma fulla femtiometerslängder. Inte alla badhus är utrustade med en fullstor bassäng, men här har man alltså satsat. Jag går genom en glasdörr och kommer ut i ett svalare rum, men ljuset flödar in genom stora glasväggar. Där det inte är fönster är väggarna klädda i en ljust laserad ribbpanel som ger rummet en air av skandinavisk design. Till ett smycke för den stora salen har man gjort en trappa som sitter intill glasväggen mot bistro och reception. Trappan är lika varmt solgul som dörrar och andra detaljer runt huset, och lyser upp den skandinaviskt svala salen.
“Okommunalt”
Från fönstren i västerläge skiner vårsolen in. Jag sitter i fönstret och hämtar andan efter ett par längder i femtiometersbassängen. Sedan ligger jag på bassängkanten och njuter av solen som värmer min rygg. Allt är så fräscht, rent och vackert i det nya badhuset, att man inte kan annat än känna sig väl till mods. Och det är något man verkligen inte kan ta för givet från kommunala idrottsanläggningar.
Burlövs kommun har här stuckit ut hakan, och de lyckas imponera. Den somriga färgsättningen. Det genialiska konstverket i entén. En generös fullstor bassäng och en lika generös liten bassäng; tillgänglig och med varmt vatten och trevlig utsikt. En allmän känsla av att ha gått den extra milen för att skapa trevnad. Det syns inte minst i de vackert inredda basturna och bistron – utrymmen som ofta behandlas som mindre viktiga bihang i en sådan här anläggning.
En folklig plats att må väl på
Som jag sade i inledningen älskar jag badhus eftersom de mildrar min vinterdepression. Man kan gå dit och glömma allt det kalla och gråa när man ligger tyngdlös i vattnet och andas in den fuktiga luften. Värmeterapin och det i Norden närmast unika snacket mellan främlingar som uppstår i bastun är också en viktig komponent. Det jag ska säga nu känns egentligen orättvist eftersom jag redan sagt att Burlöv gått den extra milen – men jag önskar bara att de hade gått ännu lite längre. En gemensam bastu med samma fina utsikt över trädridåer och tåg som från den lilla bassängen hade givit så mycket mervärde till badhuset som rekreationsplats. Och varför inte lite konst även på väggen i den stora simhallen? Det blir väl mycket av den svala vitlaserade panelen. Här känns det som att budgeten helt enkelt inte räckte längre, för lilla simhallen och entrén visar ju på både goda ambitioner och kompetent utförande. Men för all del, hellre minimalistiskt än att de förstör harmonin genom att hänga upp sponsorsbanderoller – Gud förbjude. Burlöv, ni ska vara stolta över att ni har skapat ett folkligt vattentempel. Jag hoppas ni kan vårda och utveckla de kvaliteterna med tiden. Vägra bli en vanlig kommunal idrottsanläggning.
När jag sitter där på bassängkanten och funderar, promenerar en badvakt förbi. Han stannar till. Frågar om jag behöver hjälp traven. Han har glimten i ögat och tecknar en knuff i luften. Senare ser jag två badvakter skoja med varandra. Och ytterligare senare får jag otroligt generös hjälp när jag ber att få ta bilder inne i badhuset. Att kunna känna av en god stämning bland personalen – att känna att den här verksamheten är till för dig som medborgare – det värmer nästan lika mycket som den schyssta duschen i omklädningsrummet.